Lost in Translation...

Såg att TV 4 film visar "Lost in Translation" i kväll, en av mina absoluta favorit filmer! Den får mig genast att tänka på sötaste Idasan som flyttat dit och precis börjat blogga här!

Uppåt framåt...

Mitt humör är mycket bättre idag, känner mig lugnare och mer harmonisk (berg och dalbana någon hrm!?) Fikade med Fröken P i en hel evighet igår, pratade igenom det senaste året som inte varit det bästa för någon av oss. Kände mig otroligt mycket mer positiv efteråt vilket är huvudsaken! Träningspremiären fick jag dock skjuta på...men idag smäller det!:)*

Har bjudit hem Fröken V på middag så kl 19:00 är det lax som står på Menyn, har saknat sådana små vardagliga trevligheter. Så nära men ändå så långt borta...

Today's favorites...

Äntligen...

...är denna gråa Måndag till ända, no more work! Ska träffa Fröken P för en fika på Brunos, var en hel evighetsen jag träffade henne så det ska bli riktigt roligt, I have missed her!! Därefter ska (om nu energin håller i sig) det premiär-tränas, wiiie! Känns faktiskt riktigt roligt, jag som brukade vara en riktig träningsnarkoman kommer inte ens ihåg när jag sist satte min fot på ett gym. Stabilt. Nu är det nya,health, moi som gäller...

I väntan på vadå?

Måndag, ny vecka, nya förhoppningar, nya förväntningar. Mitt humör är inte utav denna värld, så upp och ner. Känns väldigt otrevligt att inte känna att jag inte kan lita på mig själv till 100%, tänker väldigt många dumma onödiga tankar. Känns konstigt. Vet liksom varken in eller ut, vad är det som är fel, vad är det som får mig att känna mig som jag gör. Varför kan jag inte bara vara lugn och inte vandra runt som en tidsinställd bomb. Ledsamt. Tänker mer och mer i banorna att det INTE är konstigt om jag inte klarar av att fixa sådana här situationer helt själv utan kan behöva lite hjälp på vägen...det är upp till mig och jag känner att jag verkligen VILL känna mig lugnare och mer tillfreds. Det är mer än att jag känner en enorm saknad över min pappa, hela min värld har hamnat i gungning och jag måste se till att göra något åt det. NU.

I nästan ett år har jag stängt av mig själv och nu ramlar allt tillbaka på mig, mini-pepp på rätt väg:

* Nytt träningskort på Sportlife Exclusive införskaffat på lunchen, träning sägs vara positivt för välbefinnandet, tvekar inte en sekund på detta.
* Ser verkligen framemot Indien, är övertygad om att det kommer göra gott med en ordentlig paus.
* Jag har insett att det inte är konstigt att be om hjälp, man kan inte alltid fixa allting helt själv.

Feeling lost...

Tillbaka från en lovely Kick-off i Lysekil (jobb+Herr C) men känner mig ändå nere. Helgen har varit jätte bra, inget som jag skulle vilja ändra på men ändå är det inte helt bra. Känner mig vilsen, ensam och uppgiven. Mycket känns meningslöst, vill inte känna så. Det är de absolut värsta känslorna...meningslöshet. Jag hoppas innerligt att det är dagen som påverkar mig så. En otroligt regnig och grå Farsdag, ett år sedan som exakt min pappa blev sjuk...jag vill också kunna fira min pappa idag....

Ungefär så här...

...är det just nu !:)*

Kirsten in my heart!

Aujourd'hui...

...har jag haft en bra dag på kontoret, haft kryssningsmöte, drömt mig bort bland alla "flickrs" lovely pics och krävt in massa utestående fodringar, eller massa var att ta i men en del! Snart är det helg, känns jätte skönt! i kväll ska jag vara duktig Hemmafru och laga mat till Herr C (gissa vem som har nya favoriten "Temptation for Caramel" hemma i frysen..love it!) ska bli super mysigt...infinner sig energin och tiden hade jag tänkt ta en ordentlig promenad också, mörkret och kylan talar dock emot det...

Dagens favoriter...

Seven odd things...

Har fått en utmaning från sötaste Sanna och Stina som handlar om att jag ska avslöja sju lite oväntade och alldagliga saker om mig själv. Så nu kör vi!

1.) Jag avskyr att flyga, inte för att jag tycker att det är obehagligt i sig utan för att man tvingas sitta allt för nära massa främmande människor utan att ha möjlighet att ta sig där ifrån om man skulle vilja det.

2.) Jag har tillbringat tre månader ombord på ett tankfartyg, är övertygad om att jag hade de längsta naglarna och guldigaste ballerinorna som någonsin tassat runt på däck där. Är även övertygad om att jag är den enda som fått telefonnummer uppvinchade längs trossarna från hoppfulla sjömän :)*

3.) Jag har haft allvarliga planer på att fullfölja Sjökaptensprogrammet som jag kunde kompencera till under min utbildning.

4.) Jag har extremt höga krav på mig själv och människor omkring mig, kan vara väldigt långsynt men jobbar på att bli bättre på det.

5.) Jag har "dejtat" Robinson-Matthias...hur fel kan det bli (jag var yngre och dummare då!)! Otroligt pinsamt men ändå ganska komiskt nu!

6.) Jag "tror" jag har Bacillskräck, är livrädd för att bli sjuk!

7.) När jag var 20-22 (?) hade jag träningsmani, tränade minst 7 ggr i veckan, morgon som kväll, mina prioriteringar ser som tur ut annorlunda ut idag!

Nu är det min tur! Utmanar: Olyckssyster, Alexandra, Betty, Katta, Madeleine, Grombaben och Kamilla!

De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Soonish slut på arbetsdagen...

...tiden går fort när man har roligt. Ser framemot en lugn, mysig kväll tillsammans med Herr C, fick riktig inspiration till att baka bullar, så det är bullbak och Lula-läsning som kvällen kommer att ägnas åt, love it!*

Therefore be happy...

Glad idag också, weei. Har många små ljuspunkter att se framemot...

* Ledig Torsdag, Fredag...

* 6/11 Höstmöte på Radisson + Bröderna Cartwright

* 8-9/11 Kick Off i Lysekil med kontoret + med respektive :)

* 11/11 Middag med Fröken V

* 13/11 Middag Palace, Skeppsmäklarföreningen

* 16/11 Firar 2 år med Herr C, mi Love*

* 20/11 till Indien med Mum i två veckor...så välbehövligt!

Mais oui...

...dagen har varit mycket bättre än gårdagen, alla (nästan) dumma ledsamma tankar har hållt sig på avstånd, skönt! Tack för alla söta uppmuntrande kommentarer, de värmer och peppar. Hjälper mig att behålla fötterna på jorden och inse att det faktiskt kommer att bli bättre...

Tog sovmorgon i morse, var helt slut efter nattens arbete, riktigt jobbigt att inte få sova mer än kortare stunder. Påfrestande för kroppen som inte alls tycker om det. Dagen har rusat iväg, inte fått överdrivet mycket gjort, hmpf, men det ska det bli ändring på imon Känner mig taggad på jobbet nu *glad* så ska verkligen försöka satsa ordentligt, har i perioder inte känt mig 100% motiverad eller engagerad vilket ju inte är så konstigt!

När jag kom hem låg Elle Interiör och väntade på mig weei! Riktigt fint och inspirerande nummer! Så nu bläddras det i den, målas naglar, bloggas och väntar på Herr C som snart kommer hem för i kväll är det fotboll som gäller. IFK-Djurgården på ett freezing-Ullevi! Thi! Min chef ska också gå, går an när företaget sponsrar ;)*

Önskar alla en mysig kväll!!

U can't buy happiness....

Jag känner mig väldigt i obalans, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Ena stunden vill jag vara social och umgås med nära och kära, nästa stund vill jag bara vara ensam. Ibland vill jag prata, berätta för hela världen hur jag mår, hur jag känner, hur jag tänker, hur jag ser på framtiden, vad jag har förförväntningar. Nästa ögonblick vill jag inte dela med mig av något till någon. Detta gör att jag känner mig väldigt splittrad, ensam, och ofta väldigt ledsen. Tänker ofta att "ingen förstår" Den som inte gått igenom något liknande kan inte föreställa sig hur det är att under ett helt år se en av de personer som står dig närmast i livet tyna bort tills det inte finns något kvar. Så mycket energi som gått åt till att hoppas,hoppas,hoppas tills det inte fanns något att hoppas på. Sista dagen som bara var för tre veckor sedan, känns å ena sidan som igår, å andra som för en hel evighet sedan, satt jag vid min pappas säng , höll honom i handen och försökte lugna honom så gott det gick. Det är inte konstigt att jag känner mig som jag gör nu. Jag känner mig "hurt".

Har fortfarande båda fötterna på jorden och förstår att detta måste vara en del av det jobbiga som måste gås igenom, vem hade trott att det skulle vara lätt? Det kan bara kännas så hopplöst och meningslöst. Jag vet att saken inte blir bättre av att jag jobbar så mycket som jag gör nu. Skulle behöva en hel evighet utan några måsten, tider att passa, krav etc och bara finna mig själv...

Just nu så önskar jag...

...att allt kändes lite mer så här...