måndag 27 oktober 2008

Je ne sais pas...

...varken in eller ut. Jag tror att jag håller på att gå igenom något som varken kan påskyndas eller förstängas. Det bara är och jag måste acceptera det. Önskar att jag bara kunde känna mig lugn och tillfreds. Måste försöka hitta tillbaka till mig själv, lättare sagt än gjort. Vill inte känna någon ångest eller ha några fler orosfjärilar i magen. Men det är väl bara naturligt ?!

Begravningen var otroligt vacker, hela kistan var inklädd i blommor och med ljus. Blir ledsen när jag tänker på det, nya känslor nu efteråt, en del lättnad men samtidigt ännu mer tomhet...

Pepp,pepp! Ser framemot en mysig Måndagskväll...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår att det känns tomt och konstigt nu...
Tänker på dig!!

Jag är helsnurrig efter första dagen på praktiken, men jag tror det kan bra.
Kramar

Anonym sa...

Ge det tid och det är absolut inte konstigt att du känner som du gör!
Försök att ta timme för timme...

Många kramar till dig gumman

Anonym sa...

KRAMA

Mademoiselle Blueberry sa...

Lilalotta: Thank you!:)* Förstår att det måste kännas snurrigt i början, kommer helt säkert att ordna till sig!:)*

Madeleine: Tack sötaste för omtanken, precis en liten stund i taget!

Olyckssyster: stor kraamis!*

Mia sa...

Det kommer ta tid och du vet, det kommer aldrig bli detsamma. Alltså, det är ju inget bättre eller sämre, det är livet. Det ändras hela tiden och man får bara försöka hänga med. Jag tänker på dig iaf och hoppas du har vänner omkring dig som kan krama dig när du behöver det. Som sagt, jag har ingen aning om hur det måste kännas så jag ska inte spotta ur mig något klyschigt men jag tänker på dig iaf.

Tur att du skrev tio egna frågor för jag förstod knappt norskan! :) Klarar franska, engelska, latin och spanka - men norska. No way!

Många kramar Mia