Redan Måndag, känns som om det har varit helg i en hel evighet men ändå inte. Lördag / Söndag har bestått av höga berg och djupa dalar. Oh my, blir gång på gång överraskad över hur mycket man faktiskt klarar av utan att själv tappa greppet. Känner att det börjar dra ihop sig nu, måste vara lugn och fin och försöka rida ut stormen...jag kommer överleva, jag kommer kunna slappna av igen, jag kommer att känna mig hel, jag kommer klara av det här.
måndag 22 september 2008
Hm...
Redan Måndag, känns som om det har varit helg i en hel evighet men ändå inte. Lördag / Söndag har bestått av höga berg och djupa dalar. Oh my, blir gång på gång överraskad över hur mycket man faktiskt klarar av utan att själv tappa greppet. Känner att det börjar dra ihop sig nu, måste vara lugn och fin och försöka rida ut stormen...jag kommer överleva, jag kommer kunna slappna av igen, jag kommer att känna mig hel, jag kommer klara av det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, du kommer att klara av det. Det är jag säker på. *Kram*
Ja man klarar som människa tydligen en hel del...Fast det är lite orättvist att en del kan "dansa" sig igenom livet medan andra har ett rent helvete...
Men man får aldrig ge upp...
Kände att en "rensning" av bloggen var behövligt och jag vill inte att vem som helst ska kunna ta del av mitt liv på det sättet. Även om jag gråter inombords så vill jag ha det för mig själv...
Men man ser ju på kommentarer att de flesta tror att livet är bra bara för att man rensar bloggen...haha Dom skulle bara veta...
Önskar att jag kunde säga eller göra ngt för dig. Var rädd om dig! KRAM
Olyckssyster: Pepp,pepp. Efter regn kommer sol! Stor kram till dig!*
Madeleine: Jag håller med dig helt och hållet, livet är orättvist. jag är dessutom en sådan person som ofta oroar mig för saker i onödan, jag kan göra väldigt små saker väldigt stora. Detta går enbart ut över mig själv = jobbigt. Jag förstår inte att vissa kan vara ko-lugna och inte verka bry sig det minsta i liknande situationer. också väldigt orättvist. Man måste försöka tänka att allt som sker har en mening (?!?) Men det kan göra det lättare att härda ut om man tänker så, inbillar jag mig iaf.
En annan sak jag har tänkt på är att det faktiskt känns lite bättre om man föreställer sig att det är bättre? Hm...fantasi!?
Pepp,pepp och en stor uppmuntrande kram till dig Madeleine!*
Skicka en kommentar