...underbara för era värmande, snälla, lugnande, uppiggande kommentarer. Er omtanke betyder otroligt mycket för mig. Ett par timmar efter att jag skrev mitt senaste inlägg skedde det oundvikliga. Det gick så fort på slutet, självklart är en lättnad för alla inte minst för P men kunde aldrig föreställa mig hur det skulle kännas, hur jag skulle reagera. Jag tänker tillbaka på de hemska 11 månaderna som varit, kantade av sjukdom, negativa besked, ångest, sorg och oro. Och nu är det över!?Känner mig otroligt splittrad, ena sekunden känner jag mig lugn och lättad över att JAG faktiskt överlevt detta, nästa sekund är jag otrösterlig. Jag antar att det är normalt? Varje dag som går kommer det förhoppningsvis kännas lite lättare...det är mycket som jag får hjälpa käraste Mum med nu, begravning är planerad till nästa Fredag. Bestämdes idag, ledsen,ledsen att det nu är så definitivt men det ingen anledning att dra ut på det...
Nu är det en dag i taget som gäller, ska inte känna någon som helst stress till att göra saker, planera etc. Lugnt och fint så ska jag nog också fixa det här...
Än en gång TACK för omtanken alla söta!
9 kommentarer:
Tänker på dig och vet hur det känns. Jag vet inte om det är någon tröst, men jag tror den svåraste tiden är över nu. Ta väl hand om dig.
Alla mina tankar är hos dig. Känns ledsamt men förstår att det också måste kännas lättande. Kluven måste bara vara förnamnet.
Hoppas du kommer kunna ge dej själv tid att bearbeta, ta hand om dig, göra sånt du tycker om, etc. Kram
Skickar en massa tankar till dig trots att vi inte känner varandra, men när jag läste ditt inlägg blev jag berörd och jag förstår att det måste känns oerhört jobbigt just nu. Även om det inte känns så nu kommer det dock ljusare dagar längre fram hur svårt det kanske än kan vara att tro det just nu. Ta väl hand om dig! Stor kram!
Har tänkt så mycket på dig gumman och hur du har det (fast jag inte känner dig).
Önskar så att jag fick ge dig en riktigt stor kram! Jag tänker inte skriva att jag förstår hur du känner dig, för det gör jag inte. Det enda jag vet är att livet är orättvist och man måste alltid vara stark och att ur allt jobbigt kommer det något bra. Även om det tar tid...
Var rädd om dig och jag tänker på dig!
Många KRAMAR
Usch så ledsamt. Tänker på dig.
Jag beklagar sorgen. Massa massa massa kramar här från Finland. Tänker på dig och hoppas att du finner styrka, det är dock ok att vara svag också, det ska du veta. Jag är så hemskt ledsen vännen. Tag hand om dig!
Tänker på dig och hoppas att du även i detta tillstånd tar hand om dig att förlora en närstående som man älskar måste vara fruktansvärt. Ta hand om dig och ta det lugnt
KRAM
Vill inte tynga din sorg mer än vad den redan gör...minnen av din far finns alltid kvar och de "försvinner" inte. Var stark och glöm inte din mamma! Varma hälsn. från Sanna (som sprang på dig på Condeco).
Å gumman! Jag tänker på dig härborta i Tokyo! Önskar det fanns ngt jag kunde göra! Jag förlorade en nära vän och det var begraving precis innan jag åkte. Det känns väldigt tungt men minnena finns kvar och det blir lite lättare för varje dag. Många kramar!
Skicka en kommentar