Tillbaka från en lovely Kick-off i Lysekil (jobb+Herr C) men känner mig ändå nere. Helgen har varit jätte bra, inget som jag skulle vilja ändra på men ändå är det inte helt bra. Känner mig vilsen, ensam och uppgiven. Mycket känns meningslöst, vill inte känna så. Det är de absolut värsta känslorna...meningslöshet. Jag hoppas innerligt att det är dagen som påverkar mig så. En otroligt regnig och grå Farsdag, ett år sedan som exakt min pappa blev sjuk...jag vill också kunna fira min pappa idag....
7 kommentarer:
*Krama*
Gumman...
Förstår verkligen att en dag som den här måste vara jobbig. Ekar ju "pappa" överallt. Personligen tycker jag att dagarna borde tas bort och att man kan uppskatta varandra vilken dag som helst istället.
Den här dagen skapar bara en massa jobbiga tankar för så många...bara dumt...
Många kramar till dig gumman och jag tänker på dig!
Kan vara känslan av att alla får fira sin far och saknaden blir då större.
Jag kan bara ge dig en stor jätteKRAM och hoppas att du känner dig omtyckt och omfamnad av alla som finns nära dig och tycker om dig massor!!!
KRAM sötis
Store klemmer til deg, lille la fleur! Jeg forstår det så utrolig godt, selv om jeg ikke gjør det!
Mannen min mistet mammaen sin i kreft for noen år siden og det var helt grusomt og vi blir fremdeles veldig triste når man blir påminnet "mamma".
Tack alla söta rara för ert stöd, vet inte själv vad jag ska säga, väntar bara ut den tiden då allt känns lite ljusare och lättare...hoppas det inte drjer allt för länge. Stor kram till er!*
Madeleine: Precis, dagarna borde absolut tas bort, de som har en mamma och en pappa uppskattar dem förhoppningsvis varje dag utan att det ska behöva göras så kommersiellt! Åh...pepp,pepp!
Åh, vad jobbigt gumman.. Hoppas det känns bättre mot slutet av denna vecka. Jag önskar innerligt att du kan få en gnutta ljusglimt, skickar tusen *styrkekramar*
Skicka en kommentar