Haft urnsättning idag, jag var inte med. Detta har fyllt mina tankar i flera dagar nu och jag tycker att det känns otroligt obehagligt och hemskt fastän allt redan har hänt etc. Det blir så påtagligt. Hela dagen har jag haft ångest över att jag inte velat vara med, och att det känts så jobbigt. Är livrädd för att det nu efteråt kommer att kännas som jag missat det och ångar att jag inte var där. Jag ville inte se att det enda som nu fanns kvar av min pappa rymdes i en liten urna...är det konstigt?
4 kommentarer:
Ååå, jag förstår att det måste kännas hemskt. Och jag tror att du valde rätt. Om man starkt känner något så ska man gåpå den känslan...bevara de ljusa minnena av din pappa!!
Många kramar
Om du känner så så förstår jag att du väljer att inte delta. Jag tror att man kan vara närvarande på många olika sätt. Att inte vilja vara på vissa ställen gör inte att man inte bryr sig om mindre tycker jag. Själv vill jag helst inte gå till kyrkogården där mina farföräldrar vilar. Jag har dem hos mig i minnet och på de platser som vi har minnen tillsammans. Du gör som du känner just nu, det mår man nog bäst av i slutändan.
Allt som finns kvar av din pappa bär du på dig inombords gumman! Alla fina minnen och stunder tillsammans kommer alltid leva kvar hos dig! Många Kramar
Alla: Tack så hemskt mycket för era fina ord, de värmer verkligen. Känns som att jag tog rätt beslut nu, önskar bara att allt inte var så upp och ner nu men men. Tack än en gång! Stor kram!*
Skicka en kommentar