lördag 13 december 2008

Samedi in my heart!

God morgon! Happiness, idag också! Känner mig väldigt lugn , avstressad och harmonisk! Gårdagens julfest var faktiskt riktigt roligt, känner mig nästan normal nu, lättsam och social utan att det känns jobbigt. Hoppas att detta håller i sig, var över ett år sedan jag kände mig så avslappnad. Gick till och med vidare ut till Tranquilo och ett riktigt svettigt dansgolv. (När hände detta senast hihi!)

Nu sen frukost, snart fika med Fröken K (weeeei) och lite flanerande på stan, i kväll middag på Heaven 23 med en del av älsklingens kontor, ska bli spännande. Tydligen bara en utvald skara bestående av 7 personer + VDn + respektive som får gå med, låter sådär i mina öron med alltid trevligt att få följa med!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Blir glad av att läsa att det känns ganska ok just nu och att livet rullar på.

Vad huslig du är med ditt bakande, mysigt=)
Hoppas att du får en riktigt bra vecka och kom ihåg att vara rädd om dig.
MÅNGA KRAMAR

Mia sa...

Måste fråga, var har du hittat dem kopparna?? Underbara ju!

Apropå ovan, du är inte konstig! Jag får kämpa mot tårarna när du skriver om din pappa. Det är konstigt det där, döden skrämmer mig inte. Men tanken på att någon jag älskar kan dö och jag inte kan göra nåt - känns som någon river i hjärtat. Jag kan inte sätta mig in i hur du känner men konstig det är du inte.
För övrigt så är din pappa kvar i alla de minnen du har och de är säkert så många och så fina att de aldrig skulle rymmas i en urna.

Usch, svårt o prata om men jag vill inte vara en sådan människa som inte säger nåt bara för att det är jobbigt. Hade det varit jag hade jag uppskattat några rader.

Jag tänker på dig iaf. Kramar Mia

Mademoiselle Blueberry sa...

Madeleine: Ack så upp och ner hihi! Försöker vara positiv! Härligt att pyssla med bak etc, vila tankarna på roliga saker!:)* Stor kraam till dig!*

Mademoiselle Blueberry sa...

Mia: Köpte kopparna i Indien, älskar dem! Ganska stora= loads of te och skummiga lattes!

Tack så hemskt mkt för din omtanke, så svårt och upp och ner. Kan inte greppa det eftersom det är så ofattbart...i bland känns det bra för att jag vet att P har det bra nu, andra stunder känns det annorlunda (ingen mening att försöka förklara) frustration att jag inte kan göra något åt det men men, vissa saker måste bara accepteras, är inte bra på det!

Tack än en gån för omtanken, det värmer och gör mig glad! Stor kraam!*