onsdag 22 april 2009

. It didn't work, not at all!

. Det gick åt H*vete, jag var där i 2 min sedan fick jag åka där ifrån, gråtandes. Förstår inte varför jag ska känna mig så otroligt misslyckad och allt vad det innebär (otillräcklig, ful, tjock, dum, u name it). Prestationsångest till tusen, varför all den här stress nu? Ångest!

6 kommentarer:

Therese sa...

Men lilla vännen! Du är varken ful, tjock eller misslyckad. Tänk vad långt du kommit i livet med lägenheten, snart sambo, jobbet, etc. Vad jag förstått är du superihärdig och ambitiös. Och vad jag ser så är du supersöt och inte alls oattraktiv. Positivitet till La Fleur!
Men jag vet att det är "lättare sagt än gjort"... Har precis också haft/har lite av en sådan period. I helgen på det minst passande stället med folk man måste se bra ut inför...höll jag på att bryta ihop och bara ville rymma min väg för att ingen förstod (mig). Men vare sig dem gör det eller ej så spelar det faktiskt ingen större roll för du är ju du och värd det allra bästa. Vad andra tycker och tänker är egentligen ovesäntligt.
Jag önskar jag kunde ge dej massa enrgi och få dej att förstå att du är bra som du är, utan massvis med prestationer hela tiden. Kramar

Olyckssyster sa...

Darling då, du är inget av det där, det är bara otyg du har inom dig som säger sådant. Du kanske borde läsa duktighetsfällan? Jag funderar själv på att klicka hem den.Jag tror den kan vara bra att läsa när allt känns jobbigt och svårt. Här är en länk

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9151849690

Sanna sa...

Jag har sett dig "IRL" på Condeco och du är inte "ful och tjock"! Ingen "dum blondin" heller men förstår att ibland går det åt helsike! Man känner sig missförstådd och oduglig. Inte får man nått stöd från sina kollegor heller...Du är jätte skicklig som klarar av ett såpass tufft jobb! Ett tungt ansvar och inte minst bland alla "gubbar". Minns en gång när jag grät öppet framför hela klassen när jag skulle redovisa ett arbete under min skoltid på gymnasiet. Blev inte utskrattade, tvärtom hade jag tur som fick stöd av mina dåvarande klasskamrater.

Det är helt "rätt" att gråta ut, gärna "rejält". När du väl har fått gråta ut så inser du att det är dags med lite terapi/tröst. För min del funkar god mat och shopping alltid bra, oavsett säsong. Ring upp en god vän och prata ut. Besök världskulturmuseet eller stadsbiblioteket eftersom du bor vid Korsv(?).

Vid det här lagret känner du dig säkerligen bra bättre! Då är det dags att utmana morgondagen:-). Imorgon är en annan dag! Kramar

Emelie sa...

Fy vad tråkigt att du känner så fina du. Ibland undrar jag så vad det är för värld vi har växt upp i som har drivit oss till att tro att vi måste vara så hopplöst perfekta i allt vi är och gör. Jag blir tokig när jag ser vänner och bekanta runt omkring mig som dukar under för krav på sig själva trots att de är de mest fina, underbara och härliga människor som finns, sen vänder jag på klacken och går hem för att jag känner mig ful, misslyckad, tjock, dålig och så vidare.

När man ser på det med nyktra ögon vet man ju att det inte alls är så och man kan vara jättetacksam över det man har och har lyckats åstadkomma men ändå så lämnar inte den där känslan av otillräcklighet en ifred, utan smyger sig på när man minst behöver den.

Jag hoppas verkligen att du känner dig bättre idag och har insett hur grym du är, vacker, stark och trygg. Eller hur?

Många varma kramar Emelie

Snart tretti sa...

Du da! Jeg blir så trist av å lese dette! Håper du vet at du er HELT FANTASTISK!

Så slitsomt med prestasjonsangst, men så vidt jeg forstår så får du litt hjelp til å takle det? Det er bra!

Noen ganger er livet tøft og hardt, og da må man la meg selv få litt tid og pusterom!

Tenker på deg! Store klemmer!

mary sa...

Men.. Du är ju fantastisk gumman! En underbar människa! Så söt och fin och lyckad så det finns inte ska du allt veta! Ååh.. Önskar jag kunde trösta dig ordentligt just nu.. Det kommer snart att kännas bättre. Bort med de där hemska negativa tankarna. Största kramen och flera till. KRAM KRAM KRAM