. Fallen star

. Oki, nu är det så här. Det har varit a bit to much hjärtklappning, ångestkänslor, minnesluckor, disträhet, deppighet, magproblem, andnöd etc för att jag ska kunna blunda för det längre. Har känt av en skrämmande snabb utveckling i fel riktning och efter att ha bläddrat i och skumläst "Duktighetsfällan" är saken klar. Jag måste ta det lugnt, riktigt lugnt och jag fixar det INTE själv. Igår var droppen, jag kan inte göra så här mot mig själv längre. Prestationsprinsessa till tusen, nöjer mig inte med att inte vara bäst, det höga arbetstempot, stressen och bristen på sömn tar nu ut sin rätt. Min pappas långa sjukdom och bortgång i höstas har påverkat mig något otroligt, trots den enorma pressen och sorgen det orsakade under nästan ett helt år (och självklart nu efteråt) arbetade jag VARJE dag, jag; arbetade, oroade mig, var ledsen och var på sjukhuset.

Det är inte konstigt att det blivit så här nu. Jag har idag talat med min chef som är världens bästa och mest stöttande, han förstår och vill inget annat än att det ska bli bra, har hjälpt mig att boka tid hos en psykolog imon för nu ska detta lösas, det får ta den tid det tar.

Jag kommer att fixa det, pepp,pepp för fixa saker är det prestationsprinsessor är bra på ;) (ironiskt nog)